SVENSKA KLEIN-, MITTEL- & GROSSPITZKLUBBEN

Jag heter Daniel Persson, är 28 år gammal och bosatt i Dalarna. Jag bor tillsammans med min sambo och våra fyra Mittelspitz och två Kleinspitz. Längre ner på samma gata bor mina föräldrar och deras Mittelspitzar, totalt så finns det sju Mittlar och två Klein inom vår familj.
2010 köpte min familj vår första Mittelspitz, en hane som till vardags kallas Hjulle, han kommer från den nu nerlagda kenneln Stand Ups. Jag började ställa ut och som gammal tävlingsskidåkare så tändes det snabbt en tävlingsinstinkt hos mig. Detta utvecklades med tiden och det berodde säkert på att det gick bra på utställningarna redan från valpstadiet och nu såhär 11 år senare när jag ser tillbaka på den tiden så nådde Hjulle framgångar långt över våra vildaste fantasier, mycket pga. att Hjulle endast köptes som sällskapshund.
Jag var under många år hanhundsägare och agerade även kennelpojke på Stand Ups kennel, jag var även på väg att bli delägare med min mentor Gurli Sandberg, jag fick visa allt fler hundar både av den egna rasen men även av andra.
Mitt intresse för hundar, anatomi och utställning utvecklades snabbt och i slutet av 2012 så var jag både auktoriserad ringsekreterare tillika CUA.
2015 blev mitt egna kennelnamn Inedmas godkänt av FCI och under den hösten så välkomnade vi en finsk import från kennel Blackbagheera's.
Under det året så började jag även döma, både inofficiella utställningar men även juniorhandling-tävlingar. Jag har genomgått Anatomi och bedömning på länsklubbsnivå och hoppas att så småningom kunna gå den även centralt.
2017 så föddes vår första egna kull och där behöll vi en hane och en tik. Nu senast välkomnade vi en kleinspitz-tik från Norge in i vår familj.
Jag blev invald i Sveriges Hundungdoms Handlingkommitté under 2016 och utbildade mig under 2017 till domare inom handling och fortsatte att arbeta för barn och ungdomar inom hundvärlden. Detta resulterade i att jag blev förärad med Sveriges Hundungdoms förtjänsttecken under 2018, något jag är mycket stolt och tacksam över!
Det som knyter ihop påsen är mitt intresse för föreningslivet inom Svenska Kennelklubben, jag är varit mycket aktiv inom föreningslivet, jag har tidigare funnits i rasklubbens valberedning tillika styrelse. Jag är i dagsläget även ordinarie suppleant i Östergötlands Kennelklubb något som jag finner mycket roligt och utvecklande! Intressen utöver hundar innefattar givetvis familjen.

Jag heter Stina Eriksson och är en dryga 50-taggare som bor, lever och verkar i Piteå. Just nu finns i vårt hem två svarta mittelspitz (far och son) och två jämthundar (far och son). Jag har ingen kennel, är en obotlig hanhundsägare och det kommer jag fortsätta med. Tillsammans med min man, junior och hans sambo som just nu har pointer så är hundar, utställning och jakt en stor del av vardagen. 
Började med utställning när jag importerade min första mittelspitz 2014 och detta har blivit ett av mina stora intressen. Nu har jag haft turen med mina killar och de har gått riktigt bra. Men att träffa andra hundmänniskor, se fina hundar, utbyta erfarenhet om rasen och andra raser är minst lika värdefullt för mig.
Oavsett utställning så brinner jag för hundarnas funktion, hälsa och mentalitet som jag tycker är A och O, utan att det ena eller det andra ska gå till överdrift. Att vara aktiv med sina hundar oavsett vad det än är inte alltid lätt, men drivet att hitta rätt verktyg och se framgång i de små stegen är belöningen.
Jag tackar för förtroende och hoppas att jag kan bidrag med något bra till vår rasklubb.

Jag heter Tina Fallgren, bor utanför Umeå och har tre mittelspitz och en schäfer hemma. Skaffade min första spets 2009 och har varit fast i rasen sen dess. Ungefär samtidigt som min första spets, Betty flyttade in hos mig så blev jag sjuk i m.b Menieres och livet gjorde en kullerbytta. Då skulle jag säkert satt ett högre värde i utställningar och tävlingar eftersom jag varit en riktig tävlingsmänniska.
Idag sätter jag ett stort värde i helt andra saker och för mig så är tryggheten och sällskapet hundarna ger ovärdeligt. Mina hundar varnar mig för cyklar, bilar, älgar och annat otyg som jag inte hör. Dom känner på sig när jag inte mår bra och håller efter mig ungefär lika mycket som jag håller efter dom. Jag har ställt ut lite grann, gått viltspår och tränat det som är roligt just för att det är roligt.
Att jag hittade mittelspitz som ras i samma veva som jag blev sjuk var en miljonvinst. Att en hund i lagom storlek är uppmärksam, tillgiven, glad och smart utan att vara aggressiv är något som är något vi ska ta tillvara på. Friska, sunda hundar är jätteviktigt och till dig som är ny hundägare eller ny i rasen vill jag säga såhär: Våga fråga. I alla fall jag och säkert fler med mig har haft den där unghunden eller valpen som trycker på knappar man inte visste att man hade. Det är så lagomt kul när hunden tuggar sönder glasögonen eller lär sig att öppna sopskåpet.
Man bör delta i avelsarbetet genom att göra BPH, hälsotesta sina hundar och ställa ut i alla fall en gång för att få ett kvitto på uppfödarens arbete så att den vet hur den ska göra för att fortsätta avla med rasens bästa i fokus. Det är bara en del i hundägande. Resten är de stunder du går i skogen, badar i havet, delar en näve blåbär eller spanar på ekorrar med dina hundar.
Ett aktivt hundliv är inte alltid synonymt med titlar och utmärkelser. Det kan också vara allt annat du gör med din hund bara för att det är roligt. Det är något jag hoppas kunna dela med mig av i våran rasklubb och jag tackar så mycket för förtroendet.