Profil:
Annica Berg Roos bor i skogen i Ärla, Eskilstuna kommun, Södermanlands län. Hon har haft Tysk Spets/Kleinspitz sedan år 2000. Under årens lopp så har det blivit totalt 13 valpkullar med Kleinspitz, samt ett helt gäng kullar med Tysk Schäferhund. I dagsläget har hon åtta hundar hemma.
Frågor och svar:
Hur kom det sig att rasen blev just Kleinspitz?
Annica berättar att hon är uppvuxen i Norrbotten och bodde granne med en kennel som bland annat hade schäfer och Pomeranian, där väcktes intresset för raserna. Berättar att det började med en schäfer och en Pomeranian, lille tigern Borzow.
– På utställningen Stora Stockholm 1999, träffade jag Ing-Marie Bringholm, kennel Björkgården, hon hade med sig sin Kleinspitz Björkgårdens Bärtha Bhus, och omedelbar kärlek uppstod! Ing-Marie beskrev rasen som pigga, glada och alerta i temperament. År 2000 så kom äntligen min första Kleinspitz, Honey, Björkgårdens Hjärter Ess. Annica berättar att Honey mycket tragiskt blev ihjälbiten, endast 9 månader gammal, ett trauma som fortfarande sätter sina spår.
Nästa Klein var en tik som hette Ida, Björkgårdens Irish Dew, med vilken första kullen på kennel Äventyr såg dagen ljus 2004. Far till kullen var Tempore Flitter Wochen, inköpt från Finland av Aud på Vilitens kennel i Norge. En av de två tikarna ”Binna” Äventyrs Irish Fox, lever fortfarande och är pigg och glad, hon blir 17 år i februari! den andra tiken ”Fi-fi” Äventyrs Irish Fleur blev 15.5år.
Intervjuaren och Annica konstaterar att hon haft rasen i 20 år.
Var det alltid som mål att börja med uppfödning eller var det något som växte fram?
– Jag köpte inte hunden för avel, men upptäckte snabbt att rasen är fantastisk, pigg, glad, och intresserad av allt du föreslår i tränings- och tävlingsväg, dessutom är de ju så tilltalande exteriört, och i en behändig förpackning. Avel är intressant, det är svårt och en utmaning. Det är roligt att ge sig på svåra saker och se om man kan klara av det, det är spännande att se vad det kan bli. Man vill se nästa steg och nästa – man blir en nörd!
Det som är svårt är att det tar en sådan tid innan man får ett grepp om en ny ras, att lära känna många individer, linjer och uppfödare. Man blir ju förtvivlad om något händer i aveln och det är hemskt om man sålt den valpen, det är ju någons familjemedlem, så det är stort ansvar man har som uppfödare.
Annica fortsätter att berätta hur viktig hon anser att mentaliteten är hos våra hundar, för både hundens och ägarens skull, en rädd hund har det besvärligt i vår bullriga och stökiga miljö, och kan vara problematisk att lämna bort, om man någon gång skulle behöva det. Många är de hundar som lider av sin ljudrädsla under nyår och när det åskar. Vidare berättar hon att hon som schäferuppfödare talar om mentalitet som kanske inte andra uppfödare gör, vilket kan bli en del förvecklingar.
Väldigt positivt är att många av våra spetsuppfödare uppmärksammat BPH, personlighetsbeskrivning hund, och låter beskriva sina hundar.
När du planerar att para, hur ser dina kriterier ut?
– De ska ha stark mentalitet, helst helt skottfasta, hundarna ska fungera socialt, i miljö, vara orädda och helst också visa att de har fint samarbete och ett intresse av att arbeta tillsammans med sin förare.
Framför mig ser jag min 100 poängare: Mentalt, sundhet, livslängd, exteriört, typ, päls, huvud, ögon, föräldrar, syskon, släkt osv och sedan gör jag mina avdrag därifrån. Viktigt är att du på håll skall se att det är en Kleinspitz.
Vad prioriterar du i din avel, om du skulle rangordna?
– Jag skulle fråga istället, vad kompromissar du inte med?
Jag kompromissar inte med ärftlig sjukdom, skotträdsla och allmän rädsla och nervositet, rasotypisk, felaktig pälskvalité.
En stark tik och tiklinje är en utomordentligt bra början på ett avelsarbete, tiken har en mycket stor inverkan på valpning och valparnas utveckling, mentalt, socialt och epigenetiskt.
Hundarna ska vara friska, man måste se till släktens kvalité.
I kvalitén så ingår hela paketet – hälsa, mentalitet, typ, genetisk mångfald.
Så att man inte förvanskar den ras man föder upp. Vi har ett ansvar som uppfödare, jag ska inte hitta på en ny Kleinspitz, utan förvalta den rasen jag intresserat mig för, på bästa tänkbara sätt. Jag ska inte förändra den utan se till att den håller en fortsatt hög kvalité.
Hur tycker du att utbudet av hanar ser ut?
– Vi har flera fina och duktiga hanar i Sverige, och duktiga uppfödare. Jag tittar mycket på Finland eftersom de har många individer och många bra uppfödare som hållit på länge och som känner sitt avelsmaterial, och som jag kan utbyta tankar med. Finland har också bra och informativ rasdata. Sedan har vi ju ett stort utbyte med övriga Europa.
När du ska behålla en valp ur en valpkull, vad tittar du på då?
Annica skrattar och säger att den som blir över får stanna hos henne.
– Jag tittar på mentaliteten, den ska vara vild, glad och modig. Sedan vill jag ha hela paket så klart, exteriör, mentalitet, sundhet. Man måste titta på helheten.
Jag har inte hållit på tillräckligt länge för att bli varm i kläderna och lära känna linjerna
En hundras som lever så länge som vår, så är 20 år inte så lång tid man skulle behöva hålla på i 100 år!
Har du någon speciell hund du vill lyfta fram?
– Martinas Kahn är väl en juvel, AGD I AGHD I C.I.B. NORD UCH SE FI DK EE UCH Äventyrs Marquis Kahn som blev 4:e bästa hane på Världsutställningen i Helsingfors 2014! Tävlar agility, har godkänt doftprov, BPH med skott, tränar viltspår och är Internationell Champion. Han är inte bara snygg, han har en stark och cool mentalitet också.
Jag vill ju också nämna Lille-Boy, han är den hunden jag känner bäst, han är född här.
C.I.B.&NORD UCH DK JV-15 SE UCH SE V-17 SE VCH Äventyrs My Love Lille-Boy – intervjuarens anteckning.
Han är fin, duger till arbete, svensk Viltspår Champion, godkänt doftprov och BPH, han är nu 7 ½ år och har hittills aldrig varit sjuk. Skottfast med bra mentalitet. Han är totalt orädd och nyfiken, har nosen i allt, nyfikenheten är en bra drivkraft. Han är ranghög, en ranghög hund är trygg i sig själv, han bråkar aldrig utan anledning utan är väldigt snäll och schysst.
Han är en aristokrat, lite uppnäst och anstränger sig inte i onödan, rör sig med grace.
Han har lämnat fina barn och har i nuläget bra statistik, 100% fritt på ögon och 92.3% på patella.
Kan man i sammanhanget få ge en eloge till dem som låter patellaundersöka och ögonspegla sina valpar/hundar, önskar bara att det vore fler som insåg vidden av detta.
– Slutligen är jag en stolt och glad uppfödare för alla valpar jag fött upp och så glad i alla fina valpköpare jag fått, också glad för att de jobbar så bra, och tar så fint hand om sina hundar.
Styrelsen i SKMGK vill tacka Annica för en trevlig intervju!
Text: Annica Berg Roos & Daniel Persson
2020-11-05
