SVENSKA KLEIN-, MITTEL- & GROSSPITZKLUBBEN

Har du uppfödning av tysk spets och är medlem i klubben ?
Kontakta klubbens sekreterare vid intresse för uppfödareintervju.

sekreterare@skmgk.se

När du ska behålla en valp ur en valpkull, vad tittar du på då?

-  Jag tror inte att jag tittar på något speciellt, jag bestämmer mig för att nu ska jag spara och det har aldrig varit ett problem. Om något så går jag på känslan för valpen tror jag.

Har du någon speciell hund du vill lyfta fram?

-  Mumma.

NORD VV-11 SE UCH SE V-02 Lohamras Kardemumma – intervjuarens anteckning.

Maria berättar om sin stamtik Mumma, hon beskriver henne som mycket orädd men samtidigt mysig och snäll.

-  Det är den typen jag vill ha. Det hon nedärvt till sina valpar är framförallt mentaliteten. Orädda och lugna valpar.

Mumma var svår att ställa ut, hon ville gärna gå passgång.

Stora Stockholm som 12 åring när hon vann NORD VV är det bästa utställningsminne jag har med henne.

Styrelsen i SKMGK vill tacka Maria för en trevlig intervju!
Text: Daniel Persson
2020-10-05

–  De som finns i närområdet känner man till medan det i utlandet blir svårare. Man kan lätt hitta information om hundar på Norska & Finska Kennelklubbens sidor som KoiraNet men vad har de för avelsbaser i Europa?

Intervjuaren och Yvonne diskuterar vidare om att ett samarbete i Norden mellan klubbarna och en gemensam avelsdata skulle behövas för att få en helhetsbild av hundar.

Vad tittar du på när du ska behålla en valp?

-  På helheten, känslan för valpen. Jag vill att den ska tilltala mig. Jag sparar inte ”felfärgat” utan jag vill ha starkt pigment. Jag sparar alltid en valp ur varje kull och vill se dem växa upp, det kan givetvis förändras. Tex bett kan ändras och då får man tänka om och tänka till.

Finns det någon hund du vill lyfta fram?

-  Zegra

Yvonne börjar berätta om sin tik Zegra.

DK UCH NO UCH RLD F RLD N SE UCH SE V-18 Working Flames Bright Zegra – intervjuarens anteckning.

Zegra är kanske inte den bästa men hon är en riktig spjuver. Man kan direkt se när hon är på väg att göra något, hon älskar att ta strumpor och hon gör allt för en godis.

Yvonne berättar vidare att Zegra och hennes dotter har tränat Yvonne så att när de tycker att det varit tråkigt alltför länge så säger de till men att båda ändå har en tydlig Av/På knapp.

Om du fick välja ett speciellt minne med Zegra, vad skulle det vara?

- BIR i Stockholm, det var fantastisk! Det är klart att man blir jätteglad varje gång det går bra men det var speciellt.

Hon har sina brister men pondus och utstrålning!

Styrelsen i SKMGK vill tacka Yvonne för en trevlig intervju!
Text: Daniel Persson
2020-10-20

Profil:

Annica Berg Roos bor i skogen i Ärla, Eskilstuna kommun, Södermanlands län.  Hon har haft Tysk Spets/Kleinspitz sedan år 2000. Under årens lopp så har det blivit totalt 13 valpkullar med Kleinspitz, samt ett helt gäng kullar med Tysk Schäferhund. I dagsläget har hon åtta hundar hemma.

Frågor och svar:

Hur kom det sig att rasen blev just Kleinspitz?

Annica berättar att hon är uppvuxen i Norrbotten och bodde granne med en kennel som bland annat hade schäfer och Pomeranian, där väcktes intresset för raserna. Berättar att det började med en schäfer och en Pomeranian, lille tigern Borzow.

– På utställningen Stora Stockholm 1999, träffade jag Ing-Marie Bringholm, kennel Björkgården, hon hade med sig sin Kleinspitz Björkgårdens Bärtha Bhus, och omedelbar kärlek uppstod! Ing-Marie beskrev rasen som pigga, glada och alerta i temperament. År 2000 så kom äntligen min första Kleinspitz, Honey, Björkgårdens Hjärter Ess. Annica berättar att Honey mycket tragiskt blev ihjälbiten, endast 9 månader gammal, ett trauma som fortfarande sätter sina spår.

Nästa Klein var en tik som hette Ida, Björkgårdens Irish Dew, med vilken första kullen på kennel Äventyr såg dagen ljus 2004. Far till kullen var Tempore Flitter Wochen, inköpt från Finland av Aud på Vilitens kennel i Norge. En av de två tikarna ”Binna” Äventyrs Irish Fox, lever fortfarande och är pigg och glad, hon blir 17 år i februari! den andra tiken ”Fi-fi” Äventyrs Irish Fleur blev 15.5år.

Intervjuaren och Annica konstaterar att hon haft rasen i 20 år.

Var det alltid som mål att börja med uppfödning eller var det något som växte fram?

– Jag köpte inte hunden för avel, men upptäckte snabbt att rasen är fantastisk, pigg, glad, och intresserad av allt du föreslår i tränings- och tävlingsväg, dessutom är de ju så tilltalande exteriört, och i en behändig förpackning.  Avel är intressant, det är svårt och en utmaning. Det är roligt att ge sig på svåra saker och se om man kan klara av det, det är spännande att se vad det kan bli. Man vill se nästa steg och nästa – man blir en nörd!  

Det som är svårt är att det tar en sådan tid innan man får ett grepp om en ny ras, att lära känna många individer, linjer och uppfödare.  Man blir ju förtvivlad om något händer i aveln och det är hemskt om man sålt den valpen, det är ju någons familjemedlem, så det är stort ansvar man har som uppfödare.

Annica fortsätter att berätta hur viktig hon anser att mentaliteten är hos våra hundar, för både hundens och ägarens skull, en rädd hund har det besvärligt i vår bullriga och stökiga miljö, och kan vara problematisk att lämna bort, om man någon gång skulle behöva det. Många är de hundar som lider av sin ljudrädsla under nyår och när det åskar. Vidare berättar hon att hon som schäferuppfödare talar om mentalitet som kanske inte andra uppfödare gör, vilket kan bli en del förvecklingar.

Väldigt positivt är att många av våra spetsuppfödare uppmärksammat BPH, personlighetsbeskrivning hund, och låter beskriva sina hundar.

När du planerar att para, hur ser dina kriterier ut?

– De ska ha stark mentalitet, helst helt skottfasta, hundarna ska fungera socialt, i miljö, vara orädda och helst också visa att de har fint samarbete och ett intresse av att arbeta tillsammans med sin förare.

Framför mig ser jag min 100 poängare: Mentalt, sundhet, livslängd, exteriört, typ, päls, huvud, ögon, föräldrar, syskon, släkt osv och sedan gör jag mina avdrag därifrån. Viktigt är att du på håll skall se att det är en Kleinspitz.

Vad prioriterar du i din avel, om du skulle rangordna?

– Jag skulle fråga istället, vad kompromissar du inte med? 

Jag kompromissar inte med ärftlig sjukdom, skotträdsla och allmän rädsla och nervositet, rasotypisk, felaktig pälskvalité.

En stark tik och tiklinje är en utomordentligt bra början på ett avelsarbete, tiken har en mycket stor inverkan på valpning och valparnas utveckling, mentalt, socialt och epigenetiskt.
Hundarna ska vara friska, man måste se till släktens kvalité.
I kvalitén så ingår hela paketet – hälsa, mentalitet, typ, genetisk mångfald.
Så att man inte förvanskar den ras man föder upp. Vi har ett ansvar som uppfödare, jag ska inte hitta på en ny Kleinspitz, utan förvalta den rasen jag intresserat mig för, på bästa tänkbara sätt. Jag ska inte förändra den utan se till att den håller en fortsatt hög kvalité.

Hur tycker du att utbudet av hanar ser ut?

– Vi har flera fina och duktiga hanar i Sverige, och duktiga uppfödare. Jag tittar mycket på Finland eftersom de har många individer och många bra uppfödare som hållit på länge och som känner sitt avelsmaterial, och som jag kan utbyta tankar med. Finland har också bra och informativ rasdata. Sedan har vi ju ett stort utbyte med övriga Europa.

När du ska behålla en valp ur en valpkull, vad tittar du på då?

Annica skrattar och säger att den som blir över får stanna hos henne.

– Jag tittar på mentaliteten, den ska vara vild, glad och modig. Sedan vill jag ha hela paket så klart, exteriör, mentalitet, sundhet. Man måste titta på helheten.
Jag har inte hållit på tillräckligt länge för att bli varm i kläderna och lära känna linjerna
En hundras som lever så länge som vår, så är 20 år inte så lång tid man skulle behöva hålla på i 100 år!

Har du någon speciell hund du vill lyfta fram?

– Martinas Kahn är väl en juvel, AGD I AGHD I C.I.B. NORD UCH SE FI DK EE UCH Äventyrs Marquis Kahn som blev 4:e bästa hane på Världsutställningen i Helsingfors 2014! Tävlar agility, har godkänt doftprov, BPH med skott, tränar viltspår och är Internationell Champion. Han är inte bara snygg, han har en stark och cool mentalitet också.

Jag vill ju också nämna Lille-Boy, han är den hunden jag känner bäst, han är född här.

C.I.B.&NORD UCH DK JV-15 SE UCH SE V-17 SE VCH Äventyrs My Love Lille-Boy – intervjuarens anteckning.

Han är fin, duger till arbete, svensk Viltspår Champion, godkänt doftprov och BPH, han är nu 7 ½ år och har hittills aldrig varit sjuk. Skottfast med bra mentalitet. Han är totalt orädd och nyfiken, har nosen i allt, nyfikenheten är en bra drivkraft. Han är ranghög, en ranghög hund är trygg i sig själv, han bråkar aldrig utan anledning utan är väldigt snäll och schysst.
Han är en aristokrat, lite uppnäst och anstränger sig inte i onödan, rör sig med grace.
Han har lämnat fina barn och har i nuläget bra statistik, 100% fritt på ögon och 92.3% på patella.

Kan man i sammanhanget få ge en eloge till dem som låter patellaundersöka och ögonspegla sina valpar/hundar, önskar bara att det vore fler som insåg vidden av detta.

– Slutligen är jag en stolt och glad uppfödare för alla valpar jag fött upp och så glad i alla fina valpköpare jag fått, också glad för att de jobbar så bra, och tar så fint hand om sina hundar.

Styrelsen i SKMGK vill tacka Annica för en trevlig intervju!         
Text: Annica Berg Roos & Daniel Persson
2020-11-05

Profil:

Barbro och Lennart Elvingsson, bor strax utanför Mönsterås i Småland.

Hur kom det sig att rasen blev Mittelspitz?

En bekant, Pia Wihlborg, tog in rasen och fick valpar under 1995. Man blev ju överförtjust i de små tikarna hon tagit in, de hette Tiffy och Happy. Det var Happy som blev mamma till våra första mittelspitz, hon var brun till färgen. Tiken Happy hade hunnit med att få en kull innan vår kull, för hundarna var ju vuxna när de kom in till Sverige. Vi har aldrig ångrat valet av hundras.

Låg fokus på mittelspitz eller kleinspitz från början?

Vi har bara haft fokus på Mittelspitz.

Hur länge har ni haft rasen och hur länge har ni fött upp den?

Första Mittlarna kom till oss 1995, första egna kullen hade vi 1998, sedan har det blivit totalt 32 kullar under dessa 25 år som vi haft Mittelspitz.

Har ni alltid haft som mål att börja med uppfödning eller växte det fram?

Vi hade en mindre uppfödning på Samojed så det blev naturligt att vi även började föda upp Mittelspitz eftersom det inte fanns så många i Sverige. Vi har haft 7 kullar Samojed, ägt 2 Keeshond och 1 Hamiltonstövare.
Vårt kennelnamn blev klart 1989 så våra första Samojeder födda 1990 fick det med en gång i sina stamtavlor. Champex kom till av att vårt företagsnamn var Champex Odlingsteknik, vi började med chapinjon-odling 1988 och sedan blev det även blommor. Vi ändrade företagsnamnet till Champex Animal när vi enbart började sälja djursaker.

När ni planerar att para hur ser era kriterier ut?

När det ska paras vill man ju ha en frisk och kry individ, gärna utställd så man har lite att gå på, vetskap om vad domaren tyckte och vad hunden fick för resultat. Mentaliteten är ju viktig och vi har varit intresserade av att hundarna ska röra sig bra med ett bra steg. Rörelser är något som hängt med våra hundar under åren, vi har ofta fått beröm för rörelserna på våra hundar. Förra året på Stora Stockholm skrev domaren på Toblerones kritik (han fyllde 14 år samma dag) att många hundägare nog var avundsjuka på hans fina rörelser i den åldern. Men färger är också roligt, men om möjligt ska man hålla koll på färg, inte para vad som helst för det kan bli fel.

Vad prioriterar ni i er avel, rangordna gärna?

Prioriteringen har alltid varit att bara använda Mittelspitz, inte blanda med Kleinspitz, det har vi aldrig gjort och kommer inte att göra. Vi vill få fram så rena mittlar som möjligt. Vi har väl typ linjeavlat lite, fått tillbaka lite av vårt gamla, det man tyckt varit bra hos någon individ. Men sämre anlag kan ju även det dubblas, men tycker ändå det gett bra individer. Man vill ju även att individerna ska passa varandra och komplettera varandra, vi har köpt in nya individer lite då och då. Det är ju fördel att ha några egna avelshanar, det är inte alltid helt lätt att åka land och rike runt till lämplig hane, att det inte blivit resultat av parning har hänt flera gånger.

Hur upplever ni att utbudet utav hanar ser ut?

Utbudet av hanar är nog ganska bra egentligen, men många syns inte för man kanske inte ser dem på utställning eller i andra tävlingssammanhang. Känns som det nog finns fler hanar än vi vet om, hanar som skulle kunna användas, det beror också på vad man vill ha för hane. Vi har ett avlångt land, det gör användandet av hanar lite svårare. Hanen behöver inte vara champion och använd mycket, en hane kan vara bra ändå.

Vad tittar ni på när ni ska behålla en valp ur en valpkull?

Att behålla en valp är ju inte helt enkelt, det är ju det här med känslor och man faller alltid för någon valp. Men alla blir ju inte som man tänkt, valparna är jättefina som små men blir inte riktigt lika fina som stora, så är det ju tyvärr ibland.
Men visst det här med generationer är ju en sak, man vill ju fortsätta för annars kanske vissa linjer försvinner, man vill behålla generationerna. Det kan också vara att det föds någon speciell färg och den måste man ju behålla.
Vår Liam är faktiskt 6 generationen från den tredje hunden vi köpte av Pia Wihlborg. Men en del valpar ser man ju att dom har något, kroppen, utstrålning, resning, ställer upp sig snyggt redan som små mm.

Finns det någon hund ni vill lyfta fram lite extra? Berätta lite om individen.

Vi vill gärna lyfta fram vår Champex’s Hot Lips (Tassemaja), hon föddes i vår första kull och var alldeles grå med en svart ål på ryggen när hon föddes. Hon blev något alldeles extra, så cool med härligt temperament och helhet, snygg och stadig på benen och ställde upp sig fint. Hon vann många utställningar och tog många champion- och vinnartitlar, hon blev vad vi vet Sveriges första Internationella Champion.
Vår Toblerone ( Brunis) som fyller 15 år i december är ju också något alldeles extra, han har vunnit mycket och har också många champion- och vinnartitlar. Han är också så social och cool, snygg och alltid så snäll mot alla både djur och människor och aldrig varit sjuk. Som alla säger, Brunis är Brunis, inte många som är som han.

Vad tror ni är anledningen till att era hundar blir så långlivade?

Våra hundar, dom flesta i alla fall, har blivit mycket gamla och haft ett bra och långt liv.
Vi har försökt att vårda dem väl och inte utsätta dem för några större faror, vi har inga större vägar i närheten. De springer för de mesta lösa, men vi har nog haft tur med linjerna i våra hundar, att det varit bra och friska individer som tur är.
Men sedan är det ju det här med vårt vatten, vår egen brunn är kanske en hälsokälla säger Barbro med ett skratt.

Tack till Kennel Champex’s för en trevlig och intressant intervju!
Text: Barbro Elvingsson & Elisabeth Kytler
Hösten-2020